Varför motionera?
När barnen i grundskolan packar sina gymnastikkläder inför idrotten i skolan har de nog inte en tanke på hälsa. Gympabagen påminner dem inte om ett längre liv eller bättre livskvalitet. Det senaste, det om att ha högre livskvalitet, kan de nog hålla med om. För det är ju inte bara för den omedelbara eller framtida hälsan man tränar. Även om man kanske inte vill vara utsliten som en gammal hund när man är 50 så har vi andra incitament till fysisk träning. Vi är ju trots allt människor – och människor är i någon mån djur. Våra kroppar är konstruerade för att användas och till och med prövas. Det har gått flera tusen år sedan vi jagade mammutar och sov halvnakna utomhus. Under den tiden har hårt kroppsligt arbete långsamt trappats ned. Tillsammans med tävlingsinstinkten och den allt mindre fysiskt ansträngande livsstilen har idrott och motion tagit allt större plats i vårt samhälle.
Tvång och glädje
Att röra på sig så som barnen gör när de är på gymnastiken och så som vuxna gör på gymmet är självklart något som inte är naturliga inslag i det liv vi lever idag. Vi gör det inte för vår direkta överlevnad. Träningen är alltså självpålagd. Men det är viktigt att veta att det kan vara både skönt och kul med träning. Det gäller bara hitta ett uttryck som passar ens individuella fysik. Även rutin är viktig. Ju mer man väver in träningen som rutin i vardagen liknar den ett naturligt inslag och kroppen välkomnar den. Man kan jämföra det med draghundar i fjällen. De är så vana vid att få slita att de sällan kan vänta på att hamna framför släden. Att få god hälsa och fysik hänger ihop med varandra. Det gäller bara att man prövar och att man tränar för rätt anledningar.
